En härlig vårdag i maj for jag och Annelie till fastlandet för att överlämna två bilar som sen skulle transporteras vidare till Ukraina. Bilarna togs emot med stor tacksamhet. Några veckor senare fick jag bekräftelse om att dessa hade levererats till Donetsk i Ukraina.
Gissa om jag nu undrar hur det har gått för dem? Finns det nåt kvar av dem? Fick man någon nytta av dem?
Det kändes verkligen bra och rätt att göra något sånt här. När tanken väl infann sig gick det ganska fort, även om det var en hel del som behövde ordnas innan det gick att genomföra. Uppslutningen var stor inför insamlingen för att fylla bilarna och det skänktes bra saker från våra medarbetare, kunder och från företag runt om oss. Det var inte helt självklart hur detta skulle gå till, men frågar man runt så går det att få reda på hur man kan göra.
Jag har länge känt att jag har velat göra något för att stötta, om än så lite, dessa tappra män och kvinnor som kämpar i Ukraina. Det är ju fullständigt omöjligt att ens försöka förstå vad de får genomlida. Den skräck, den ilska och frustration som måste finnas där, blandat med så många andra känslor förstås.
Att slåss för sitt liv, att kränkas så, att se det man har byggt upp raseras eller brinna upp, att mista nära och kära, att förlora allt man har och äger. Så fullständigt obegripligt och så onödigt.
Tanken kom nog till mig när jag såg ett program på tv om en svensk man som tidigare varit kriminell, men som efter avtjänat straff blivit frälst och numer ägnar mycket av sin tid till att själv resa ner till Ukraina för att överlämna diverse bra saker till dem. Det var så behjärtansvärt och gott att se.
Sedan en tid tillbaka har jag tänkt att jag skulle sälja våra två städbilar för att köpa några andra, lite mindre, men efter detta tv-program, då tanken, ja varför inte – jag skänker dem till Ukraina! Och inte bara det, de ska fyllas med bra-att-ha-grejer.
Tanken fann snabbt gehör hos mina medarbetare. Så nu gällde det bara att ta reda på hur vi skulle gå till väga. Det visade sig inte vara helt okomplicerat, men överkomligt. Bilarna måste ju stripas av, servas och besiktigas. Viktigt var även att dessa inte stod registrerade i företaget längre. För att genomföra detta krävs en procedur med att plocka av registreringsskyltar på bilarna som sen ska sändas in till Transportstyrelsen i Örebro, men skyltarna kan inte tas av förrän de lämnar landet och går genom tullen.
Insamlingen innebar allt från kryckor, ett betastöd, massor med våtservetter, en hel del torrmat, förbandsmaterial, hygienartiklar för män, nyinköpta kallingar och strumpor, sovsäckar, kikare, kompasser, skor och stövlar till män. Till och med godis, tändare och cigaretter skänktes och mycket mer. Vi fick tips om att fokusera på detta, då bilarna skulle att gå mot fronten och där är det mest män. Bilarna packades väl, det kan jag lova. Det var fullt ända upp till taket.
Alla som vi har frågat har ställt sig positiva till insamlingen och många vill hjälpa till. Vi har fått hjälp med att serva bilarna gratis hos våra härliga stöttepelare kring våra bilar, Motorhuset i Slite och PG Bilservice i Visby. Så himla fint gjort av dem. Vi fick resan över gratis av Destination Gotland, verkligen generöst.
Förutom gåvor från våra medarbetare, våra kunder har vi fått gåvor från stora Coop i Visby, Jaktia, Ö&B, med flera.
Redan vid kajen i Visby hamn inför överfarten från Visby till Nynäshamn kändes det i hjärteroten. Att detta skulle bli en resa fylld av känslor var inte svårt att förstå. Mina känslor handlade inte om att ”lämna bilarna” utan snarare ”vad kommer dessa bilar att få vara med om.” Om detta kan man nog bara fantisera.
Vi blev så väl mottagna i Järna där vi visades runt och fick ta del av en hel del historier, samt se hur deras verksamhet fungerade, vilka som är dem behjälpliga och hur de arbetar. De hade massor med fina utmärkelser på väggen, fina teckningar och målningar som hade skänkts dit. Tavlan med den lilla flickan var det första vi såg när vi kom innan för dörrarna för att få en visning i centret för insamling till Ukraina. Den säger mer än tusen ord.
Besöket i Järna blev starkt och väldigt påtagligt, men även hoppfyllt. Med häpnad fick vi ta del av den makalösa uppfinningsrikedom som skapats för att hitta lösningar på saker som förstörts och som behövs för att man ska kunna laga sig lite mat till exempel. Det blev även tydligt vilken kraft det goda kan innebära. Det gick verkligen att känna den kärlek och välvilja som finns.
Mannen som tog emot oss berättade om att det låg en fritidsgård intill centret för insamling och att det ofta bars in och ut kartonger med grejer som skulle skänkas eller för den delen levereras vidare till Ukraina. Killarna från fritidsgården intill kom då gärna springande för att erbjuda sin hjälp att bära kartonger. Så fint. Detta kändes hoppfullt. Det finns så många goda krafter som faktiskt kan och vill bekämpa det onda, det gäller bara att få dem i rörelse.
Skulle jag göra det igen? Jo, sannerligen, mer än gärna.
