Jag börjar morgonen med att unna mig en halvtimme extra hemma i lugn och ro, jag hade ju egentligen tänkt jobba hemifrån idag, det är ju fredag.
Telefonen ringer! 08:12, en sjuksköterska vill diskutera tänkbar lösning för kund som vårdas i hemmet. Kan mina medarbetare möjligen göra fler omläggningar med enklare förband på sår, då behovet av omläggning och tvätt är stort hos kund? Min åsikt är nej. Vi ska inte utföra mer sjukvård i hemmet än vi redan gör i detta fall. För läkningens skull ska detta utföras av en sjukvårdskunnig.
Äter klart min frukost och beger mig mot kontoret i Visby.
I bilen ringer jag mor, men hon svarar inte – konstigt, hon brukar alltid svara.
Lyssnar av telefonsvararen efter missade samtal och hör att en biståndshandläggare har sökt mig, två gånger. Stannar bilen för att skriva ner telefonnummer till denne och ringer upp. Hon vill diskutera om vi kan påbörja städ och tvätt hos en kund som har behov av detta och skulle få detta beviljat om det inte vore för att samtycke från kunden saknas. Hon tänker att vi kan påbörja detta som en tillfällig utökning. Hon skulle begå fel om hon beviljar och sänder en beställning till oss utan kundens samtycke.
Mitt svar blir att vi skulle ju begå lika mycket fel, om vi påbörjar insatser utan beslut och beställning till oss, så mitt svar blir nej.
En sjuksköterska från en vårdcentral ringer om ändrade läkemedel och nya signeringslistor hos kund. Hon undrar om de ska skickas per post? Nej det tar alldeles för lång tid innan vi får dem då. Kan vi kan ändra själva på signeringslistan på plats då? Nej det gör vi inte, det ska en sjuksköterska göra. Föreslår då att åka förbi och hämta dem, men se det går inte då hon behöver tre timmar på sig för att ändra och färdigställa listorna.
Fastighetsägaren ringer eftersom jag sökte dem igår. Jo, det gäller belysning och ventilation på kontoret.
Sjuksköterskan från vårdcentralen ringer igen och säger att signeringslistorna nu är klara, om jag vill hämta dem? Jo då, det kan jag göra, jag är nästan framme i Visby nu.
Ringer min mor igen, som svarar nu. Föreslår att vi kan ses senare på eftermiddagen eftersom jag har tänkt att jobba som längst till lunch idag.
Ringer bilförsäljaren från Örebro för att höra vart bilen blev av som skulle komma till Gotland idag. Han svarar inte. Hmmm.
Ankommer till jobbet, plockar upp dator och mobiler, går in och hälsar på de som jobbar, snackar lite. Påbörjar arbete med att anmäla en skada på bil, det visar sig att vi tydligen har bytt försäkringsbolag, eller försäkringsbolaget har i alla fall bytt namn. Tar emot ett långt och trevligt samtal från en som önskar sponsring till flickor som spelar fotboll, en som jag avvisat två gånger tidigare för att jag inte haft tid att prata med. Vi pratar länge och han är verkligen trevlig trotts mycket att göra och mycket att engagera sig i. Beslutar att ställa upp på detta.
Kollar mejlen för att få kontakt med min försäkringsmäklare för att höra vad som har hänt. Slänger iväg ett sms till den som skulle hjälpa oss sätta klädsel i nya bilen om att den inte har kommit än, så det går inte att sätta på någon bilklädsel än. Kollar och svarar på några fler mejl. Kollar och svarar på några sms. Läser igen det kryptiska smset om min nyinköpta bil från Örebro som inte kom med båten som tänkt igår. Vad händer egentligen???
Går till fikarummet för att ta mig en kopp kaffe. Slänger en blick på vår whiteboard. Va? Stämmer det som står där? En kund har avlidit. Oj, måste gå tillbaka och läsa i Treserva, vårt dokumentationssystem, (vilket titt som tätt ligger nere eller förlåt, man kommer inte åt det för säkerheten är så stor…).
Jo, då det stämmer. Ringer gode mannen i det här fallet för att försäkra mig om att hen har fått info. Vi pratar lite om det praktiska som vidtar nu.
Under tiden missas några samtal, lyssnar av svararen och ringer åter. Det var en vän som skulle besöka den avlidne med nybakade bullar. Vännen hade fått en beställning på bullbak veckan före. Vännen informeras om det inträffade och vi konstaterar att den avlidne kunden trotts allt har haft ett långt och fint liv ända in i det sista.
Blir fundersam hur jag ska göra, med avslut och sånt i vårt verksamhetssystem, ringer biståndshandläggare men blir inte så mycket klokare. Lämnar detta tills mitt ordinarie chefsstöd kommer åter, då får hon ta tag i detta. Måste ändå kontakta henne då det behövs hjälp med bemanning.
Tar emot en friskskrivning och en fortsatt sjukskrivning per sms. Svarar inte på dessa ens, då detta inte är giltigt enligt våra sjuk- och friskskrivningsrutiner.
Medarbetare ringer om nåt, som jag har glömt just nu. Just de, jag glömde ju att åka införbi och hämta de nya signeringslistorna! Kollar med medarbetare om det snälla, finns någon som kan åka införbi vårdcentralen och hämta dessa? Det finns det som tur är.
En anhörig ringer mig och undrar om vi inte kan ta emot en kund i Katthammarsvik? Den hemtjänst de har fungerar inte alls, de kommer inte som de ska, städ har inte utförts på många veckor, kunden kan få sms om att den inte får besök för att de inte hinner, det tog mer än sex veckor att få en genomförandeplan, en pärm med uppgifter om hemtjänsten kom efter tre veckor. Men tyvärr är vi inte verksamma där. Den anhörige suckar och beklagar. Den här typen av samtal tar jag emot minst en gång per vecka.
En medarbetare ringer och ber mig gå och kolla om hon av misstag slängt in en liten flaska med diskmedel i tvättmaskinen tillsammans med tvätten. Går till tvättmaskinen, det är massor med skum, stannar maskinen, öppnar den, imma på glasögonen, fasen så varmt, sticker in handen och rotar runt. Nej det finns ingen flaska med diskmedel där…. Medarbetaren blir lättad.
Lyssnar av mobilsvaren igen eftersom det blivit fler missade samtal, kollar mejlen och smsen.
Försöker ringa anhörig till den avlidne, men inget svar.
En annan anhörig ringer för att meddela hur en kund ska fira jul hemma hos dem och att vi inte behöver komma till lunch. Ok, noterar detta och skriver in i dokumentationssystemet Treserva, samt på de fysiska schemabladen så att medarbetare ska komma ihåg.
Äntligen, bilförsäljaren ringer! Den försvunna bilen finns på Gotland! Den hade hamnat i snökaos på väg till Nynäshamn. Nu kommer bilen att levereras av ”någon” som kommer att ringa mig när det är dags. Dock senast kl. 12.00, enligt mina önskemål, tänkte ju åka hem lite tidigare idag.
Sänder ut sms till fyra vikarier om de möjligen kan jobba i morgon kväll. Får fyra ”Nej tyvärr” till svar. Ringer chefsstöd på grund av behov av hjälp att tänka kring bemanningen.
Får sms från en bilfirma i stan om att en annan av våra bilar som varit på reparation nu är klar. Oj, det hade jag inte räknat med. Tänk så bra de är, våra underbara killar på verkstäderna som vi anlitar. Ringer medarbetare i Slite för att diskutera hur vi ska få ut bilen till Slite idag.
Måste köpa en blomma och lite choklad eller nåt till killarna på verkstaden.
Snart ska bilen från Örebro anlända, av ”någon”, som behöver skjuts åter till Öster centrum, för att sen ta sig till hamnen och båten till fastlandet.
Går till fikarummet för att prata med medarbetare och ta en kopp kaffe till, kanske finns där även en choklad som vi fått av tacksamma kunder. Möts av en montör som ska sätta dit en ny tvättmaskin och ta bort den gamla. Han får hållas, där han ligger på knä på golvet. Vi behöver verkligen en tvättmaskin till.
Min privata försäkringsmäklare ringer eftersom jag sökte honom igår då jag lagt märke till att inbetalningarna till min pension har upphört. Han lovar kolla upp varför och återkomma, informerar om några olika möjligheter och alternativ. Orkar inte fatta några beslut om detta på studs, så vi ska höras på nyåret.
Medarbetare ringer och bilförsäljaren i Örebro ringer och undrar om jag fått kontakt angående bilen. Han lovar hjälpa till.
En okänd man, ”någon”, ringer och undrar vart han ska lämna vår bil, han får den korrekta adressen.
Sjuksköterska från lasarettet ringer – bara för att meddela att en av våra kunder går hem idag på eftermiddagen. Bara så vi vet. Dokumenterar på de ställen det ska dokumenteras på å att medarbetare vet att kunden är hemma igen.
Börjar bli hungrig, men först måste jag invänta mannen som kommer med vår bil. Mannen ringer och uppger att han är framme nu, men icke. Han har slagit in fel adress, coachar honom till rätt adress. Inom kort kommer en bil med ett registreringsnummer jag känner igen. Vinkar åt honom att stanna, hoppar in sen åker vi åter mot Östercentrum, där han hoppar ur bilen och jag kör åter till vårt kontor.
Nu mat – det blir från macken idag. Två grillkorvar med potatismos och räksallad som intas framför datorn.
Mor ringer, visst tusan. Jag hade ju tänkt ringa henne för att säga att jag inte hinner hem för att träffa henne. Hon undrar när jag kommer hem. Vi får ses en annan dag.
Kollar av verksamhetssystemet Treserva och mejlen. Godkänner några fakturor som ska läggas för betalning och betalar några som är klara för betalning, skriver ut ett underlag och sätter in i pärm.
Medarbetare ringer angående bemanning till morgondagen.
Ringer medarbetare angående läkemedel och signeringslistor som ska tas in till kontoret och låsas in. Hinner vi träffas, nej får ta det sen.
Sänder en beställning via mejl angående två nya digitala körjournaler att sätta i de nya bilarna. Återkopplar per mejl om ett avtal med Röda Korset som inte kommit fram per post. Beställer stripning av bilarna. Börjar plocka ihop mina grejer för att åka ut till Slite och hämta en medarbetare som ska åka med till Visby för att ta hem en bil till Slite som är klar nu.
Åker förbi bilverkstaden och hämtar nyckel till bilen och lämnar lite choklad och en blomma som tack för all hjälp vi får. Far vidare ut till Slite.
Återkoppling från firman jag beställt körjournaler av. Dessa måste signeras digitalt innan de sänds till oss. Får göras senare ikväll eller i morgon.
Lyssnar på musik i bilen och njuter en liten stund. Vädret är förfärligt och man varnar för hårda vindar och snö. Tänker på mina medarbetare som alltid måste ut i alla väder. Så tappra de är! Riktiga hjältar!
I Slite blir mina medarbetare snopna av att se mig. Ska ju inte vara där idag. Hinner kolla posten och byta lite papper, samt byta några ord med de jag träffar på. Sen åker vi åter till Visby för att hämta bilen som har reparerats.
På vägen in får vi tillfälle att prata lite, det snöar och vinden river i träden. Väl framme ser vi att bilfirman har stängt. Vilken tur – att jag åkte införbi på vägen ut och hämtade bilnyckeln. Den reparerade bilen far till Slite och jag åker vidare mot Visby och kontoret där.
En sista koll innan dagens arbete får vara slut. Tar hand om läkemedel och signeringslistor som ska låsas in. Låser in dem. Låser min dörr och far hem.
En vanlig dag på jobbet – nja inte riktigt, men nästan.
Dagarna går väldigt fort och det händer mycket. Det blir sällan som man tänkt sig och man får vara beredd på det mesta, smått som stort.
