Det spirar utomhus. Blåsippor, tussilago och snödroppar blommar trotts iskalla vindar och några starurar. Solen värmer ju helt underbart när den väl är framme om man bara lyckas hitta lä någonstans. Det börjar äntligen kännas lite lättare. Beror det bara på att vi går mot ljusare tider, lägre dagar alltså? Eller vågar vi hoppas och tro? Vänder det nu? Jo, men det känns nästan så. Det spirar även inomhus. Tempot har avtagit lite och man vågar andas lite mer, man pustar ut. Man vågar fokusera på lite annat än bara det allra, allra nödvändigaste. Det finns åter utrymme för lite struntprat med varandra och fler leenden uppstår. Det känns gott.
I stort sett alla medarbetare har vaccinerat sig, tre gånger. Många har ändå fått covid med lite olika symtom och styrka. Bemanningen och att täcka upp för varandra har varit väldigt tuff. Det har planerats om och om igen. Många medarbetare har fått jobba extra på sina lediga dagar, men viljan har varit och är god och det verkar som att vi har klarat av det värsta nu.
Inte nog med att vi har klarat av covid, bemanning och allt som hör detta till, flera medarbetare har även klarat av att genomföra sina påbörjade utbildningar. Två medarbetare har fått betyg som uska, två medarbetare har blivit instruktörer i Durewallmetoden och kan nu hålla utbildning i lyft och förflyttning. En medarbetare har klarat av sin chefsutbildning. Vi har ännu fler som går utbildning inom äldreomsorgslyftet och snart är även de klara med sin usk-utbildning. Det är strongt gjort. Grattis till de som är klara och kämpa på önskar vi de som ännu håller på med sin utbildning.
På Primula planerar vi nu för planeringsdagar och lite samkväm för våra medarbetare. Vi kommer bland annat att jobba vidare med vår företagskultur. Det kan låta flummigt, men den är otroligt viktig. Att medvetet analysera och arbeta med den kultur man har i ett företag är absolut av godo. En god kultur innebär trygghet, stabilitet och go vi-känsla för alla som arbetar. En bra företagskultur med rätt attityd och värderingar ger ringar på vattnet, vilket gynnar både kunder och anhöriga i vår verksamhet. Så vi har nu bestämt oss för att fokusera på den och jobba ännu mer med den.
En ena krisen hinner inte ens ta slut innan nästa kommer och tar vid. Jag tänker nu på det fasanfulla krig som rasar i Ukraina. Detta tvingar alla att tänka krisberedskapstankar, både som privatperson, men även för verksamheten. Det har vi så klart redan gjort, så långt det är möjligt. Det är svårt att sätta sig in i eller att försöka förstå vad som skulle kunna hända, men vi har ändå försökt.
Inte vet jag om det är oron i världen och att vi har blivit varse att allt kan tydligen hända, men det verkar som om allt är mer föränderligt och man kan inte gå och känna sig säker på något längre. På den tiden när jag läste på högskolan talades mycket om att ”hantera kaos”. Det är mer än tjugo år sen jag läste på högskolan, hjälp så fort tiden går! Nu känns det verkligen som att det är så det är. Man måste klara att hantera kaos för att stå ut i den föränderliga värld som är nu.
Rekrytering av nya medarbetare är en ständig utmaning för oss och alla andra verkar det som. Det är ju brist på medarbetare och medarbetare med rätt kompetens i varenda bransch om man bara läser tidningar och ser på tv. Men vart finns alla människor? Vad jobbar de med? Varför ser det ut så här? Dessa frågor är något att fundera på och jag har tyvärr inget bra svar på detta.
Ett exempel på den mer föränderliga tid vi lever i nu är att medarbetare kommer och medarbetare går, av olika skäl givetvis. Trots många byten och nya ansikten fungerar verksamheten mycket bra. Nya medarbetare kommer snabbt in i arbetet. Jag har alltid en känsla av att de har jobbat hos oss länge, i själva verket har de kanske bara jobbat hos oss någon månad. De känns ändå så erfarna och säkra på det de utför. Det måste bero på att det finns en god trygghet i företaget, att de medarbetare som varit med länge tar så väl hand om våra nya medarbetare och att vi har bra rutiner som stöd för att utföra ett gott jobb. Det finns även ett nära ledarskap och det är ett bra stöd för alla. Detta kommer nog att bli den nya vardagen för oss och många andra. De är bara att vänja sig och acceptera läget.
Så det verkar som att vi måste vänja oss vid att ”hantera kaos”. Det är bara att kämpa på. Vi har gått stärkta ur pandemin och klarat av väldigt mycket. Det är egentligen helt otroligt när man blickar tillbaka. Nu ska vi dock blicka framåt och försöka njuta av att det känns bättre och lite lugnare. Det är gott de!
